Travel

Trading problems for new problems

Hej solstrålar!

Igår lämnade vi Gullbrannagården i Halmstad och Sverige. Men innan vi kunde göra det så sa vi hejdå till min mamma, hennes sambo och mormor. Vi fikade lite och även fast vi inte drog ut på tiden så mycket fick vi väldigt bråttom sen, för vi skulle posta ett brev och kassörskan var inte på våran sida. Gud vilken tid det tog! Sen tankade vi upp bilen och åkte tillbaka till campingen. Jag gick in och betalade för platsen och Peter förberedde vagnen för avfärd.

Vi kom iväg 20 minuter senare än jag tänkt, så vi skulle knappt hinna dit om vi så körde utan husvagn. Incheckningen stängde 16.00, vi lämnade campingen 13.50. 15.56 slirade vi in på hamnområdet och fick en biljett. Jag har aldrig varit så stressad! Trodde att vi skulle behöva betala en till biljett och åka dagen efter. Men turen var med oss. Nu väntade bara en 9 timmar lång båtresa över till Travemünde.

Båten var ganska tom på passagerare, tror det var en till bil på båten. Resten lastbilschaufförer från Polen och Slovenien. Känslan när vi rullade ut från båten var häftig, kändes som man gjorde något olagligt eller skolkade från skolan. Men jag har ju sagt upp mig, kommer ta ett tag att bli van med. Det kändes dock som att vi var kvar i Sverige när vi rullade in i Tyskland. Åkte utan bestämd rutt och hittade en villagata som vi parkerade på för natten. Olagligt? Jag vet inte. Ingen knackade på och jag fick sova någon timme åtminstone.

På morgonen träffade jag och Jase på en tysk kvinna med hund, kändes fortfarande som att vara hemma i Sverige. När Peter vaknat åt vi lunch och åkte sen iväg neråt. När vi ändå åker igenom ett helt land så tänkte vi att vi kunde ju stanna till någonstans och uppleva ett ställe eller två. Jag kollade GPS:en och hittade en gullig by (enligt bilderna). Bremen. Ja det tar vi, ligger 30 minuter bort. Sagt och gjort, vi rullar in i Bremen och inser ganska snart att vi kanske inte borde vara där inne med husvagn. Det blev bara trängre och trängre och som om inte det var nog så kom vi dit mitt i rusningstrafiken. Kul. Vi fick oss några goda skratt innan vi letade oss ut på motorvägen igen. Det fick räcka att åka genom staden även om den såg mysig ut att gå i.

Lite längre bort stannade vi till på en rastplats och satte igång spisen. Lagade mat och satt i T-shirt inne i vagnen och åt. 13 grader ute då, kändes som en svensk vårdag. Härligt, och skönare kommer det bli ju längre ner vi kommer.

Våran nattvila gör vi nu på en rastplats mitt mellan massa lastbilar. Lite läskigt om ni frågar mig, men vi håller tummarna att ingen vill oss illa. Kylskåpet krånglade vi med att få igång ikväll igen, men även värmen! Gasolen ville inte riktigt vara med och vi upptäckte till slut att glykolvätskan var låg. Sprang över till macken och försökte rådfråga en gubbe där. Han kunde inte ett ord engelska men vi fick reda på att han hade glykol, sen att han inte förstod alls vad vi skulle ha den till var bara kul. Vi fick igång värmen och nu är det varmt och mysigt här inne igen. Nu ska vi lägga oss och sova, får se hur det går med alla lastbilar som åker förbi här utanför. Imorgon tar vi nya tag.

En liten detalj om Tyskland bara. Folk kör precis som de vill här och har skygglapparna på när det kommer till sina medtrafikanter. Flytta sig om någon byter fil eller vid en påfart? Varför skulle de? Jag undrar om de får lära sig någonting på körskolan.

Puss på er.

 

Hello sunshines!

Yesterday we left Gullbrannagården, Halmstad and Sweden. But before we could do so we said good-bye to my mother, her partner and my grandmother. We had coffee and even though we weren’t there that long we really were in a hurry, we had to post a letter and the cashier was not on our side. God that took time! Then we fueled up the car and drove back to the campsite. I went in and paid for the spot, and Peter was preparing the caravan for departure.

We left 20 minutes later than I planned, so we would barely get there in time if we drove without a caravan. Check-in closed at 16.00, we left the camping 13.50. 15.56 we skidded into the port area and luckily got a ticket. I have never been so stressed out! I thought we would have to pay for another ticket and leave the next day. But luck was with us. Now we only had a 9-hour long ferry ride over to Travemünde.

The ferry was quite empty of passengers, I believe it was one more car on the boat. The rest were truck drivers from Poland and Slovenia. My feeling when we rolled out from the ferry was cool, felt like I did something illegal, or cut class. But I quit my job, it will take a while to get used to. It felt like we were still in Sweden when we drove into Germany. Drove without a definite route, and found a quiet street that we parked on for the night. Illegal? I don’t know. No one knocked on our door and I got to sleep for an hour at least.

In the morning me and Jase met a German woman with a dog, still felt like back home in Sweden. When Peter woke up, we had lunch and continued our drive. Since we’re driving through a whole country, we thought we could stop somewhere and experience a place or two. I checked the GPS and found a cute village (according to the pictures). Bremen. Let’s, we are only 30 minutes away. Said and done, we roll into Bremen and realize quite soon that perhaps we should not be there with the caravan. It just got narrower and narrower and as if that wasn’t enough, we came there in the middle of rush-hour traffic. Fun. We got some good laughs before we found our way out on the highway again. It was enough to drive through the city even if it looked cosy to walk around in.

A little further south, we landed at a rest stop and got the stove going. Cooked some food and sat in a T-shirt inside the wagon and ate. 13 degrees Celsius out, felt like a spring day in Sweden. Lovely, and it will only get nicer the further down we get.

Our night’s sleep we’ll get at a rest stop in the middle of a lot of trucks. A little scary if you ask me, but we’ll keep our fingers crossed that no one wishes us any harm. The refrigerator malfunctioned just like yesterday, but we got it up and running. The heat also struggled. The gas didn’t work and we eventually discovered the glycol was running low. Ran over to the gas station and tried to seek the advice of a man there. He could not speak one word of English but we found out that he had glycol, the fact that he did not understand at all what we would use it for was just fun. We got the heat working and now it is warm and cosy in here again. Now we are going to go to sleep, lets see how that goes with all the trucks passing outside. We’ll start fresh tomorrow.

A small detail about Germany. People drive exactly how they want to and has blinders on when it comes to their fellow drivers. Give space if someone changed lanes or merging? Why would they? I wonder if they learn anything at their driving school.

Love.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *